100 000 visningar

För ett år sen lite drygt, den 10 augusti, lades videon där jag sjunger "Silhouettes" upp på Youtube. Jag och Didrik spelade in videon samma dag som jag träffade min nya klass för första gången.

Sen dess har jag fått massor fina kommentarer och bra kritik. Och inte minst: visningarna har ökat mer och mer för varje dag. Fortfarande, efter så här lång tid, ökar antalet. Förrförra veckan hade den 80 000 visningar. Nu har den HUNDRA TUSEN VISNINGAR - det är helt sjukt!

Jag blir så glad inuti när jag ser den siffran och läser de fina kommentarerna. Jag hade trott att den skulle få kanske 20 000 visningar som max, jag hade inget alls att gå på. Det var min första video, första gången folk hörde mig sjunga på riktigt osv. Jag var så nervös när den publicerades. Första timmen kunde jag inte stänga ner Youtube över huvud taget och jag kollade ständigt efter nya kommentarer.

Sen finns det ju alltid folk som inte gillar det man gör, och säger att jag låter som en 9-åring och förstör låten, haha. Men det får man ta, det är ju överlägset mest positiva kommentarer också, vilket känns SJUKT BRA.

Ett år sen. Eller ett och ett halvt nästan. Så mycket har hänt, mycket bra men även väldigt mycket dåligt. När jag kollar på videon idag minns jag vad jag tänkte den dagen, när just hade träffat min nya klass: att det skulle bli så bra att börja gymnasiet, allt var nytt och roligt. Jag fick äntligen göra det jag ville göra, sjunga. Jag hoppades på en start på min dröm. Jag har fått uppträda och göra fler videos, vilket jag älskar och är tacksam för. Men jag har fortfarande drömmen av att ha en egen skiva, en egen show och få en applåd efter sista tonen är satt. Någon dag kanske. 
Sen kan jag även tänka att: om jag bara visste vad som skulle hända mig. Malin 16 år gammal. Om jag bara visste det då, kunde jag undvikt det? Jag var verkligen glad när vi spelade in videon, leendena och skratten är äkta. Man ser det i mina ögon. Jag hoppas att jag någon dag kan känna så igen, lycka inifrån själen och ut. Att jag kan se mig själv i spegeln och le och inte behöva känna att jag fejkar det. Att jag någon dag ska känna mig hel och stark.