Sju stycken på mig och min klippa

Det finns inte ord för hur mycket den här fina killen betyder för mig. Det känns som jag ska sprängas varje dag om jag måste hålla det för mig själv. Så..idag har jag glädjeskrikit och kramat honom superduperhårt, men det känns inte nog. Jag vill bara.... vet inte vart jag ska ta vägen. Är det såhär det är att vara kär? Det är galet. Nästan jobbigt så mycket man känner. Det är som om man skulle få reda på att man vunnit en miljon, att det är fred på jorden, att man slipper plugga och att allt godis i hela världen var gratis. Plus att det är som när man vaknar en lördag och tror att det är skola men har fel och får somna om så länge man vill. OCH som att alla sjukdomar i hela världen är borta - samtidigt. Hela tiden. Han får min mage att bubbla som inte ord kan beskriva. Ni märker ju själva var rörigt det blev skrivet här ovan.

När jag ligger på marken och inte vill mer, när livet vänder ryggen till, då finns han där. Dygnet om, i ur och skur, cyklar mil till mig i regnoväder, passar upp med värmekudde och fina ord när jag mår dåligt och bara finns där. Överväldigar mig med pussar. Min fina pojkvän. DU har visat mig vad kärlek är. 

Inte nog med det. Han är även den sötaste, snyggaste, roligaste, snällaste, gulligaste, finaste, bästa, mest omtänksamma och romantiska killen på denna jord.